Tears falling down - Kapitel 3
Kategori: Tears falling down (pausad/avslutad)
Previous chapter:
Louis kommer in och frågar varför jag packar, jag förklarar varför och han skiner upp i sitt leende och försvinner för att packa.
Jag kollar en sista gång om jag har glömt något innan jag säger hejdå till Louis och kramar om honom. Jag sätter mig i bilen och far mot min älskade hemstad.
Jag vaknar av att Spencer går ut ur rummet och går in på toan bredvid, jag vänder mig om och kollar klockan 09.54, usch vad tidigt! Det är var tredje natten Spencer hade sovit hos mig, jag blir aldrig frisk! Jag hade iallafall planer att lämna huset idag, frisk luft kan aldrig skada!
Jag sätter mig sakta upp men hinner inte förens jag stoppar ner ansiktet i hinken bredvid sängen och jag hör hur Spencer kommer in och tar tag i mitt hår.
- Spencer go away! You do not have to see me like this!
- You are sick Aria! I am not living you like this!
- But it is so gross...
- So it is not like you kidney or something is falling out!
- It is not far away, and it feels like it is coming up anytime..
- Lay down, bed day again!
Jag ville inte må såhär, jag ville tillbaka till skolan, hur mycket missar jag egentligen och jag har jätte mycket skuldkänslor över att Spencer är här och tar hand om mig, hon missar lika mycket som mig.
Vi ser på andra filmer som vi har, snart har vi väl gått igenom alla våra filmer som vi har här hemma, vi skulle börja på Spencers filmförråd imorgon ifall jag är sjuk då också.
På eftermiddagen går jag ner och får i mig en macka och får behålla den så jag frågar Spencer om vi ska gå ut en sväng.
- Sure some fresh air wont hurt you!
- Exactly so come on!
- But dress warm!
- Yes "mom"!
Vi klär på oss och går ut, vi bestämmer oss för att gå till lekparken som bara är något kvarter bort.
När vi har suttit där ett tag så hör vi en bil komma på vägen nedanför och kör in på en gård, en ganska lång kille med lockigt hår och ett vackert leende hoppar ut ut bilen tar tag i en väska och går till dörren och knackar på. Vi trodde han var en som gick skola och hade extra jobb som försäljare men när dörren öppnas av en kvinna med halvlångt brunt hår så kramas dom, aahh det måste vara hennes son som har varit borta ett tag.
Vi fortsätter gunga och funder över den mystiska killen, jag tyckte jag hade känt igen han men jag har bara bott här lite mer än en månad så det kan inte stämma för det verkade som han hade varit borta ganska länge.
Vi funderade även om det nu var så att han hade varit borta två månader, varför hade han bara en väska som om han skulle vara här 2-3 veckor?
Jag rullar in på gården och hoppar ut ur bilen, jag drar in lukten och suckar. Det är så skönt att vara hemma igen, jag tar ut väskan och ser i ögonvrån hur två tjejer sitter och gungar, jag sneglar försiktigt och försöker höra vad dom säger, ifall dom skulle känna igen mig. Allt jag hör är vem är han? Och han var ju söt. Jag går till dörren och knackar på, mamma öppnar och hennes läppar formas till ett stort leende och hon tar in mig i en stor och varm kram.Jag har saknat henne, mitt rum och hela staden i sig.
Jag går till mitt rum och kollar ut genom fönstret, tjejerna har nu satt sig vid ett bort och kollar mot mitt hus då och då. Dom måste verkligen undra vem jag är, jag känner igen en av tjejerna hon är dotter till Peter Hastings och är ett år yngre än mig. Jag måste erkänna hennes kompis/kusin/vadhonnuär verkligen fångade mitt öga, hennes ögon såg ganska trötta och slitna ut men hon har försökt gömma det med smink, hon har satt upp håret i en slarvigare boll och har på sig svarta örhängen.
Jag börjar känna mig som en stalker så jag går ner till mamma som sitter i vardagsrummet och ser på TV.
- Mom?
- Yes dear?
- Have Spencer Hastings any cousin who is here on a visit?
- No but she have really good friend who moved her a little more than a month ago, Aria Montgomery I think she is called.
- Oh, cause I saw Spencer and some girl on the playground on the other side of the road.
- Yeah that is probaly them, but I thought Aria was sick, she haven´t been to school all week, well maybe she felt better and needed som fresh air.
- But shouldn´t Spencer be at school if she´s not sick?
- Spencer and Aria have a really special friendship, if one is sick the other one is there to take care of that one. So I guess Spencer is home and taking care of Aria.
- Wow that is not a friendship you find everywhere.
Jag går till köket för att göra en macka och kollar ut genom fönstret men dom har gått hem igen.
Vi ligger ännu en gång i sängen och kollar på någon halvdålig komedifilm. Spencer skrattar ibland åt det som händer men jag har totalt tappat intresset över filmen.
Alla mina tankar är på den där killen som klev ur bilen, jag lovar jag har sett han förut, det där lockiga håret och leendet, vart har jag sett det någonstans?
Jag blir frustrerad så jag startar datorn och loggar in på facebook, inget speciellt har hänt så jag bläddrar ner av tråkighet.
Då helt plötsligt kommer en bild så jag stannar till, Jessica gillar denna bild, jag kollar och ser att det är Harry igen. Den där killen från världens största pojkband som Melissa avgudade, det är då det klickar!
Lockigt hår
Vackert leende
Gröna ögon.
Det är han!
Killer från bilen nedanför lekparken, det var Harry Styles!
Jag söker på hans namn och flera miljoner träffar får jag, jag kollar på wikipedia för att se vart släkt och vart han bor. Han har en lägenhet i London precis som dom andra killarna, hans hemstad är HOLMES CHAPEL?!
- SPENCERSPENCERSPENCER!
- Gosh you scared me what is it?
- It is him!
- Him who?
- The guy from the car when we were at the playground, it was Harry!
- HarrY? I do not know any Harry.
- You are just to stupid sometimes, Harry Styles from One Direction!
- NO WAY!
- YES WAY!
Vi pratar och skriker och skrattar om hur dum vi var som inte såg att det var han. Melisska skulle döda oss om vi berättade så vi lovade att inte berätta för någon, det fick vara en av våra flertal hemligheter.
Harry kliver ur bilen.
Peter Hastings.
Aria vid lekparken.
