You saved my life, why?

Previous:  

Det går timme efter timme, minut efter minut och dom får inga svar.

De 5 pojkarna sitter i väntrummet och håller tummarna för att deras vän lever. Inga ord behöver bli sagda, alla förstår. Det enda som hörs är pip ibland från korridoren och fotsteg från sjuksköterskor och doktorer. 

Det är knäpptyst, ingen vill veta men dom måste ha ett svar.

 

I all stress märkte ingen dagboken på golvet. 

 

Jag hörde något pip men det lät som om det var långt borta. Jag försökte öppna ögonen men det gick inte, jag försökte röra mig men det gick inte. Lyckades jag? Var detta döden? 

Nej, jag hör röster, doktorer som pratar om mitt tillstånd. Tusan också jag ligger på sjukhuset, någon hittade mig, men vem? 

Jag ville ha svar men kunde inte på något sätt visa dom att jag fanns där. Jag undrar vad Louis gör, kanske sitter hemma och väntar på grabbarna eller något? Hoppas ingen har läst dagboken, det skulle bli pinsamt nu då jag lever. Jag trodde verkligen att jag skulle klara det! Men inte ens det klarade jag av utan nu är jag ett ännu större hinder för killarna, vilken kompis jag är...

 

 

Jag har suttit i detta förbaskade vänterummet i 7 h nu, kan jag få gå in till han någon gång... Grabbarna har stuckit då dom var tvungen att förklara för Simon men jag vägrade lämna Niall, detta är inte den rätta stunden att lämna han. 

- Mr. Tomlinson? jag rycker upp huvudet som jag har haft gömt i händerna och ser en doktor komma gående.

- Yes? frågar jag med spänning och nervositet.

- You gan go in to see Mr. Horan now but he is in a coma and we don´t now for how long.

- Oh, well thank you!

Jag små sprang mot rummet där jag visste han låg och öppnade dörren sakta. 

Där låg han, min älskade älskade Niall, inga tecken på liv förutom hjärtslags mätarn bredvid sängen som pep med jämna mellanrum. 

Jag går fram till sängen och tar tag i hans hand och med en svag och försiktig röst börjar jag prata med han.

- Hey Niall? I don´t know if you can hear me but I am so so sorry for everything, I should have sad something to you when I saw that you had selfharmed. I shouldve had stayed with you instead of running of to Eleanor. Now I know what they mean with 'you realise what you have when it´s already too late'. I want you and nobody else, I need you not Eleanor. I am writing in my journal again if you want to now, and in that journal there is only true words. In that journal it says how much I love you and how much I wished you were mine. I love you Nialler, always have and always will! I do not care what the other thinks, I only care about you!

Då de sista orden hade lagt sig kände jag ett litet ryck från Nialls hand, jag sken upp, han kanske hade hört allt. Jag pussade hans hand innan jag la huvudet på kanten och somnade.