You saved my life, why?

Tears falling down - Kapitel 1

Kategori: Tears falling down (pausad/avslutad)

Previous chapter;

Spencer önskar bara att hon visste vart han var och vad som har hänt. 
Aria har en bror som heter Mike och hennes mamma heter Ella, Mike bor hos deras pappa i USA. Deras familj träffas på högtiderna och födelsedagar men inte så mycket utöver det.


Det var en helt vanlig dag, jag och Spencer gick och pratade om Engelska läxan vi hade tills idag. Det var meningen att vi skulle träna igår men som vanligt så vart det pratat om annat och det slutade med att vi låg på golvet och vred oss i skratt. Kvällen hade slutat med film och att jag sovde över hos Spencer. 

Vi gick igenom skolans dörrar och den varma luften och lukten av tonårsvett och sommar slog oss som en vägg. Jag har aldrig gillat skolmiljön den är alldeles för högljudd, barn både stora och små springer runt och slamsar. Det enda jag älskar här är våran klass som helt klart är den bästa, alla är som jag och Spencer och vi är onormala. 
Vi går och lämnar våra väskor i våra skåp innan vi beger oss mot första lektionen, historia. Jag och Spencer sätter oss bakom Hanna och Mona, klassens snobbar och skvaller tanter. Ja, låt oss säga att det var dom som startade första ryktet om att jag kom hit för att min mamma var en knarklangare och att jag bodde hos en värdfamilj, men det tog slut fort då jag bevisade dom fel.

När jag kommer hem senare samma dag står mamma i köket och bakar, pappa ser på någon fotbollsmatch och Mike sitter uppe på sitt rum och spelar Xbox. Jag går upp och startar datorn för att slippa göra det sen då jag måste fokuser på läxan. På tal om läxa så failade jag och Spencer totalt på läxföhöret vi hade om grammatik. 
Jag kikar runt på Twitter och Facebook och ser hur en kompis från Sverige har gillat en bild på någon kändis, jag kollar närmare men kan inte komma på vem det är. Jag sätter på lite Demi Lovato och lyssnar på hennes klara toner medans jag spelar med på gitarren som jag fick av mamma och pappa i julklapp för två år sedan. 


Kort kapitel jag vet men hade ingen inspiration överhuvudtaget och ni får mer än gärna lämna en kommentar och skriva vad ni tycker och vad ni vill ska hända!

/Therese


Kommentarer


Kommentera inlägget här: